Backyard erfarenhet
Mitt första ultra-lopp blev ett virtuellt sådant. Jag hade tränat inför Trosa Backyard ultra som skulle varit 1 maj, men då den blev inställd tills nästa år, så valde jag att istället testa att springa Personal Peak Backyard ultra. Detta lopp var helt virtuellt! Det pågår fortfarande så kanske borde jag skriva ÄR helt virtuellt. Flera tusen personer från 55 olika länder deltog i loppet och var en helt fantastisk upplevelse!
Så hur gick det?
Jag sprang 4 loop, d.vs. 26,8 km.
Från början var min plan att gå till Friskis och springa i deras gym. Jag hade förberett en väska fullt med snacks, ombyte av kläder, en första hjälp kit (plåster för skavsår, disinfektionsmedel etc) och två olika par skor. Allting kändes frid och fröjd tills jag vaknade på lördag morgon med snuva och kände mig något ... okry. Min näsa rann lite, men ingen halsont och jag funderade i flera timmar på om jag skulle ta EN loop istället för att helt ge upp på idén.
I sista minuten valde jag att springa i skogen istället. Det betydde att jag inte hade några ombyten, vare sig kläder eller skor, och inget som kunde hjälpa vid t.ex. skavsår. Jag hade heller ingen som kunde crewa åt mig, vilket begränsade antal loop jag kunde utföra tills jag behövde ta mig hem igen. Skogen kanske 3 loop och sedan hem igen för något loop till, hade jag intalat mig själv. Även om jag helst velat springa mina planerade 8 loop på löpbandet i ett gym, så mådde jag inte bra nog att uppmuntra mig själv till det. Istället satte jag en begränsning som (oavsett hur jag mådde) skulle leda till att jag behövde ta mig hem efter några timmar.
Det jag lärde mig snabbt var att jag inte hade något emot att stanna och ta en liten stund för mig själv. Jag sprang med ett midjebälte, 4 små flaskor med vatten var fästa på den, och i bältesfickan fanns en påse med 80 gram saltade chips och i en annan påse fanns dadlar med jordnötter samt dadlar med lakrits. Efter första loopen tog jag en stund vid gräset och åt lite dadlar och sprang sedan vidare... Jag mådde väldigt bra och hade tillräckligt med näring för att klara mig. Det som inte direkt kom som en chock var hur kallt det blev att stanna varje gång. Svettig och utan möjlighet att byta kläder så blev jag kall och fick ta av mig löparjackan och strumporna för att vädra dem. Vädrade även fötterna som verkar ha en tendens till blåsor! Trots att jag smörde in fötterna, såg till att alla naglar var klippta så fanns det en liten liten rackade som stack ut på kanten av mellantån och hade gjort en skada på en annan tå. Det smärtade inte, som tur var. Jag sprang ytterligare en loop och det gick väldigt bra ändå.
Varje gång benen började röra på sig kändes dem stela. Det började efter andra loopen, på grund av pausen inför nästa loop, men dem blev mjuka nästan direkt. Efter tredje loopen var det lite svårare men åter igen mjukna dem upp väldigt snabbt. Tiden flööööög! Hela tiden kändes varven i skogen som korta och inte alls som de 43-47 minuter jag sprang varje varv på, men till slut kom mörkret och av säkerhets skäl var det dags att ta mig hemåt. Tanken kröp in att springa när klockan slog 19.00 men gående på väg hem.. så föll tanken bort snabbt. Kanske var det på grund av att jag behövde byta kläder eller byta skor, eftersom det skulle innebära ytterligare 45 minuter innan jag kunde ta mig in genom lägenhetsporten och faktiskt få byta om, eller så var jag redan nöjd! Jag var så stolt över det jag hade gjort redan, att vara aktiv i fyra timmar och hålla igång.
Att testa var min plan och även om jag velat springa fler loopar, så vet jag att det inte var läget för mig just igår. Min träning fortsätter och jag har nu fått smaka på Ultra! Det gör mig bara mer taggad inför nästa, då jag minsann kommer springa fler än fyra loop då!
Tillägg:
Att äta och dricka något varmt hade varit så underbart!