Influensan kom och gick
Nu är jag tillbaka efter 2 veckor av karantän, ungefär.
Jag har varit hemma på grund av influensa (den vanliga sorten) och fått försöka kurera så fort jag kunnat, men det tog mycket längre tid att må som mig själv igen. Jag har tyvärr inte sprungit på 2 veckor, vilket känns i både kropp och sinne. Den pausen kanske också blev viktig - just för att kunna reflektera kring mig själv och mina mål.
Mitt första och ultimata mål det här året var ju att springa ett ultra-lopp. Tyvärr blir Trosa Backyard Ultra inställd i år på grund av gränsen på 50 personer i officiella sammanhang. Det var det loppet som jag höll tummarna för mest, då det var mycket färre deltagare än andra mycket större lopp. Mina förhoppningar bröts dock i morse när jag läste TUBs mailutskick. Jag får helt enkelt fortsätta (eller börja igen) träna inför nästa års TUB. I år blir det första ultra loppet istället (förhoppningsvis) 12-timmars utmaningen i närheten av Örebro 3-4 oktober. Vi har inte fått någon information om höstens lopp, hurvida dem blir av eller om dem också kommer bli inställda. Förhoppningarna är ju att sommarens värme kommer hjälpa mot COVID-19 och att vi som älskar att springa fortsätter ta hand om vårat imunförsvar och springer regelbundet - lopp eller inte.
Jag har satt ett långsiktigt mål, vilket har hjälpt mig behålla fokus. Jag har tur som satte upp ett sådant mål i samband med bloggen, då jag annars skulle hamnat i en djup depression och känna att jag inte något att se fram emot med min löpning. Men det är skillnad också från den jag var och den jag är just nu. Jag har lärt mig själv att motiveras även utan ett lopp, utan en medalj, utan att känna att jag inte "kommit någonstans". Många gånger när jag varit ute och sprungit sedan den här utmaningen började 1 januari, så har jag haft träningsturer ute i skogen, haft intervallpass som jag annars inte skulle haft, ansträngt mig på ett sätt som gör mig väldigt stolt. Det finns verkligen inget utbyte för mig, då springandet skapar en sådan fantastisk obeksirvlig känsla av frihet och välmående. Jag kan springa vart jag vill, i vilken takt jag orkar och lyssna på naturen, känna luften omkring mig, och veta att det är jag som bestämmer hur det kommer gå. Oavsett om ditt lopp blivit inställt eller inte, så har du gjort mycket redan. Du har tränat, ansträngt dig, pressat dig till en höjd som andra funnit ouppnåelig, och du kan fortsätta. Nästa lopp sker senare, men just nu är det du som är viktig och springadet är en del av dig.